As time goes by

Foto: Jag © Sara Lundberg
Blomster hos mormor.


Jag har blivit en sån jävla mjukis. Förut så var jag mest en sån som sket i det mesta och bara lulla runt liksom. När jag var mindre förstod jag inte såna som slog sig och typ grina i skolan. Sen bara ändrades det. Nu så kan jag böla till vilken film som helst typ. Slår jag mig får jag ont, innan så skaka jag bort det å livet gick vidare.

Det är ganska sjukt egentligen, hur man kan ändras så. Fast jag har inte ändrats på något annat. Jag är som jag är. Jag skiter i såna saker som andra gör till större än va de är. Klart jag bryr mig och kanske blir sjukt irriterad eller arg över de, men mer är så blir det inte. Jag går min egna väg och skiter i allt annat. Jag lyssnar på den musik jag tycker om, och oftast tvärt emot de människor jag umgås med. Jag har min klädstil och gör endast sånt jag tycker om.



Jag tänker för mycket när jag är själv. Nu får min man ta och komma hem.

© Copyright på alla mina bilder och egenskrivna texter.©