18 månader Robin, 18 jävla månader utan dig.
Det gör ont i mig. Vissa dagar vaknar jag och då slår tanken mig, du har inte kommit hem ännu. Du kommer inte att komma hem heller. Du kommer inte komma med din röda saab och svänga in på gården. Du kommer inte gå med bilnyckeln i handen och mobilen snurrandes mellan pekfingret och tummen som du alltid gjorde.
Jag älskar minnena från dom kalla kvällarna när du och jag gick ut och kollade på stjärnorna, i kalla Converse och skinnjackor. Jag kommer så bra ihåg när du frågade om jag ville sitta med dig i ditt rum och lyssna på musik eller lyssna när du spela piano, orden ekar fortfarande i huvudet.
Alltså sättet du lärde dig spela på, hur lyckades du? Helt sjukt underbart.
Jag saknar dig Robin... Och jag nöjer mig inte med minnen. Jag vill ha dig här, inte bara vid min sida, utan jag vill ha dig här, på riktigt!
Och Robin, snart ska jag tatuera mig igen, min andra ;) så snart är jag ikapp dig! Och det bästa är, att lika många som du hade totalt så kommer mina första handla om dig, alltså alla 3.
Jag älskar dig bror♥
13/2-1988 - 29/9-2008